Ja, vart börjar man nånstans? Börjar man tokspendera eller lever man livet som vanligt?
Jag personligen skulle nog ta det lugnt i början. Leva som vanligt och inte röra en krona förnst jag kommit på vad som är viktigt för just mig. Men det blir väl som dom flesta skulle göra tror jag. Skulle köpa mig en fin lägenhet för nån 2-3 miljoner, men efter det så skulle jag nog vara väldigt sparsam. Sluta jobba skulle jag dock inte göra. Det är en sak som jag tycker är viktigt. Jag skulle aldrig orka driva omkring hemma hela dagarna utan att ha nåt att göra. Nej, jobb skulle jag ha även om jag hade tjugofem miljoner på banken.
Idagens Sverige så är det faktiskt helt omöjligt att veta vem som har mycket pengar och vem som är luspank. Man kan inte veta det genom att titta på en persons klädstil eller utseende eller jobb. Jag skulle faktiskt åka kommunalt på bussen/tåget även om jag var multimiljonär, och det är för att jag faktiskt trivs med det. Man kommer ut och får se lite folk och vara en del av samhället. Men samtidigt finns det folk som skulle vara tvärtom på den punkten med. Nu vill jag höra mina läsares tankar kring detta?
Jag skulle börja med att betala av alla lån (1 miljon), renovera i ordning huset så det var helt klart (500.000), då har vi ett billigt boende för många år framöver, sedan skulle jag investera i de aktier med direktavkastning som jag valt (6 miljoner), då trillar det in pengar 6-7 månader om året (360.000 vid 6% avkastning). Även investera i Avanza Zero (500.000). Jobba skulle jag också göra, fast kanske inte med det jag gör idag, alltså inte vara kvar i min anställning, lite svårt val där, lite kluven, skulle troligtvis göra något annat skoj. Jag och familjen skulle även resa oftare än vi gör helt klart (100.000/år). Skulle med all säkerhet bli ett köp av bil också (200.000), någon amerikansk modell med V8, det gillar jag :) Mor & Far skulle få en slant (1 miljon).
SvaraRadera9,2 miljoner är nu intecknade.
Resor för 100.000/år tar jag av direktavkastningen. Resterande 800.000 får ligga som buffert. Mitt mål att bli ekonomiskt oberoende vore uppnått.
Det var faktiskt inte så länge sedan jag funderade över just detta. Jag/vi skulle köpa någon lägenhet som har bra månadskostnad där vi vill bo. Eftersom vi är lite inne på bostadsrättsradhus skulle vi antagligen leta upp ett bra sådant. För 1-2 miljoner (om det går att hitta ett bostadsrättsradhus med bra hyra i sthlm vill säga). Visserligen skulle man ju kunna ha dom där 200000-300000kr i buffert som jag vill ha om man äger ett radhus eller ett hus så det hade ju kanske varit ett alt då också. Så boende hade vi köpt. Vi hade betalat av lånet på bilen vi har (ca 50000kr) Vi hade betalat av våra CSNskulder (ca 50000kr tillsammans) och sedan hade vi sålt bilen vi har och köpt en ny. Antagligen den vi tänker köpa nu också alltså en Skoda octavia RS. Dock kanske vi köpt den nya istället för den äldre modellen. En ny nu kostar nästan 300000kr inget vi skulle köpa om vi måste låna till det, men som vi säkert hade kunnat tänka oss att "unna" oss om vi hade pengarna. Eller någon annan cool bil i den prisklassen. Jag tror inte min man skulle vilja köpa värsta coola bilen för flera miljoner bara för att vi har pengarna. De pengar som blir kvar hade satts på sparkonto med bra ränta (om räntan gå upp någon gång) och sedan hade resten spritts ut över hela börsen skulle jag gissa. En del hade säkert fått stanna kvar på vårt konto dom extra buffert. Ingen av oss hade slutat jobba. 10 miljoner är för lite pengar för att sluta jobba för. Vad finns det för mening med att gå hemma och dra i 10 år göra slut på alla pengarna på skit och sedan tvingas börja jobba igen? Och dessutom antagligen vara tillbaka på ruta ett? Nej då sparar jag dom hellre frå bra ränta på dom och kan sluta jobba vid 50år och bo nästan gratis fram tills dess =). Jag tror att 10 miljoner hade varit lagom för att på sikt om man placerar dom rätt och inte köper för mycket saker bil riktigt rik. Det är för lite för att man skall kunna sluta jobba for ever, men tillräckligt mycket för att man skall äga sitt boende, inte ha några lån och samtidigt ha massor med pengar kvar att placera. Det hade inte varit fel =)
SvaraRaderanonhosonno: Låter som en bra plan. Synd att man inte vinner/får 10 miljoner så ofta. =P
SvaraRaderaSvår fråga, men jag tror att jag skulle bli otroligt snål och vara rädd för att förlora allt, med andra ord skulle jag nog inte ha så stor lycka av så mycket pengar.
SvaraRaderaIntressant att höra era svar!
SvaraRaderajag skulle trygga mitt jobb! Ta över! Sedan skulle jag självklart hjälpa andra. Skaffa ett till fadderbarn,stödja sånt som är viktigt. Självklart skulle jag köpa ett bättre hem , bil osv...men jag skulle investera det mesta och hjälpa släkt och vänner.
SvaraRaderaJag hade köpt ett hus, investerat i utdelningsaktier, givit en liten summa till mina syskon/föräldrar. Sluta jobba hade jag inte gjort. Möjligtvis dragit ner på timmarna....
SvaraRaderaHälften skulle gå till investering i en rejäl skogsfastighet, 2/3 av återstoden till aktier och resten skulle det köpas guld och silver för.
SvaraRaderabetala av lån... som är ca 500 000 totalt. Jag skulle defintivt sluta yrkesarbeta dagligen. jag har ett yrke där jag kan hoppa in och frilansa när jag själv vill, om jag inte behöver pengarna..
SvaraRaderaett annat boende som möter många av våra önskningar (ekologiskt.. möjlighet att hålla djur, bra kommunikationer mm..) investera i boendet så man kan leva så ekologiskt hållbart som möjligt
betala min mors bostadslån.. så hon får en mer bekymmersfri tillvaro..
Resten av pengarna som kanske är 60-70% skulle jag investera för att leva på räntorna... sedan skulle jag njuta av att vara ekonomiskt oberoende.. och av att leva ett hållbart liv med så lite åverkan på vår planet..
Mera svar det gillar vi!
SvaraRaderaIntressant!
Hade nog byggt mig ett hus. En dröm att få bo precis som man vill ha det. Hade också renoverat min nuvarande bostadsrätt och skänkt den till mina föräldrar. Sedan hade jag investerat en del i fonder och aktier. Givetvis hade det blivit rätt många resor till varmare breddgrader. Slutat jobba hade jag inte gjort.
SvaraRadera