Pengar & Livsglädje

Var just inne på Minnas blogg och jag förstår till en viss del vad hon går igenom för jag har själv haft ett jobb tidigare där jag jobbade 60 timmar i veckan och inte visste vad socialt liv innebar. När jag väl kom ut från jobbandet där så var det på ett sätt som en stor sten ramlade av mina axlar och jag kunde sakta men säkert hitta tillbaks till mig själv igen. Pengar fanns det gott om under den tiden, men det gick så långt att ibland orkade jag inte ens öppna mina lönespecifikationer, för jag var så uppslukad av jobbandet i sig.

Idag har jag ett deltidsjobb under 6 timmar och INGET som helst ansvar på nåt sätt. Det enda jag behöver göra är att utföra mitt jobb och gå hem. Det är lite skillnad mot det gamla jobbet då till exempel sjukfrånvaro var helt omöjligt att ta ut pga att det inte fanns nån som kunde göra det jag skulle göra under en viss tid. Hade mycket personalbrist som jag alltid täckte upp för att det var bara jag som kunde jobbet i sig. Jag var ingen chef men jag jobbade mer timmar i veckan än vad min dåvarande chef gjorde. Men jag var väl min chefs högerhand kan man väl säga, och det i sig gjorde att jag fick en hel del ansvar både på helger och vardagar.

I dagens läge så är det gamla jobbet inget jag vill tillbaks till, jag förlorade mycket pga det jobbet. Det enda som gynnades var mitt bankkonto och att jag höll på bli helt utsliten i kroppen, jag måste väl säga att tyvärr så är det inte värt det i längden även fast lönen var bra. Hade jag varit kvar än idag så hade jag förmodligen varit ett nervrak som levt med ett stort stress syndrom.